Så ligger jag klarvaken i vår sköna nya säng. Så otroligt frustrerande att mitt i allt inte alls vara trött. Anton sussar så sött här breve, det har han gjort en god stund redan. Inte nog med att jag inte får sömn, dessutom börjar tankarna att sväva iväg och tusen tankar yrar omkring i min hjärna. Bäst är det väl bara att stänga ögonen och tänka på något kul, fantisera om vårt barn eller drömma mig bort till något varmt och soligt ställe.