Idag känns det som om det skulle vara måndag, men det är bara söndag och dessutom är vi lediga ännu imorgon?!? Man blir riktigt vikovill (yr med veckodagarna). Men det känns jätte skönt att också anton är hemma såhär länge, vi hinner verkligen umgås med varandra. Det var något som rådistanten påpekade att är jätte viktigt nu sista veckorna innan bebben tittar ut. Det känns ju lite tråkigt på ett sätt att "stänga ute" omvärlden men det är ju bara nu för en liten tid innan och första tiden efter bebben kommit. Denna graviditet har iallafall fört med sig det att jag och anton blivit närmare varandra och vågat börja umgås på tumanhand. Förr gjorde vi typ inget ensamma utan om vi skulle grilla t.ex. så bjöd vi alltid någon annan att komma med, inget illa med det MEN det är så skönt att känna att vi har varandra och att det RÄCKER till <3