efter vad som blev en ganska lång kaffestund hos karin traskade jag och anton hurtigt ut på en promenad. Karin hade turen att anton hjälpte henne med en söndrig kökslampa. Först blev lampan ännu mera sönder för att han sedan lyckades fixa den. *stolt flickvän* sen traskade vi då ut, ropade hejsan till lelle som råkade vara ute på balkongen och gick till gravgården. Jag har under mina år tillsammans med anton vant mig vid att gå där och tycka att de känna rofyllt och lite fint. Inte för att där ligger döda människor i marken utan för alla ljus o för lugnet. Vi tände ett ljus på antons systers grav. Dit ska vi gå med bebis också, tycker det är viktigt att minnas också bebbens faster fast hon inte finns på jorden med oss andra <3