tvåsamhet

En sak som vi verkligen blivit bättre på jag och anton är att umgås bara vi 2. Förr hade vi allt som oftast någon här hos oss eller så var vi på gulej nånstans. Ofta var vi inte ensamma hemma före efter 11-12 på kvällen. Det blev inte mycket tid bara för oss då. Inget fel med att umgås med andra människor, men jag kan nu i efterhand se att de tärde ganska så mycket på vårt förhållande. Då man bara stressar på och inte alls funderar efter märker man inte hur viktig den gemensamma tiden är.


bild från vår resa till Egypten 2010

Nuförtiden är vi nästan lite "tråkiga" (ja kan tänka mej att omvärlden tycker så iaf) "nej vi orkar inte ida, vi är trötta" svarar jag ibland då någon undrar om vi ska hitta på något. JAG har lärt mig att det är okej att säga nej, det tror jag är super viktigt sen då bebben är ute. INGEN annan än JAG och ANTON vet då hur det är att ha just vår bebbe, ingen ser eller hör om han gråtit hela natten t.ex. Då är det ju mitt ansvar att säga nej, andra människor är inte tankeläsare. Det får jag påminna mej själv om relativt ofta.

Det bästa är ändå att vi nu 9 av 10 kvällar avslutar dagen med att sitta i soffan/ligga i sängen och se på någon film och prata om dagen som varit, om framtiden och bara fjanta sig lite. Gå och sova tillsammans och det sista man säger innan man somnar är "gonatt älskling, jag älskar dej" <3


bild från min 17-års fest, tänk om vi vetat då, att vi 4 år senare är förlovade och väntar bebbe <3

Det sägs att par ofta skapar en "bubbla" runt sig då de ska få barn, jag antar att det är denna bubbla som jag upplever just nu. I detta nu är det en ganksa så skön vardag, jag skulle inte vilja byta med någon annan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0