Idag är det då den femte maj, jag är inne i vecka 38 och börjar nu verkligen längta efter nästa skede. Börjar känna mej redo för att ta emot ansvaret och allt som kommer med en nyfödd bebis. Vill kunna se på honom, röra vid honom och bara mysa. Jag har ju bebben väldigt nära helatiden just nu, så konstigt att han är så nära men ändå så långt borta.

Denna bebis längtan har blivit mycket starkare nu då jag börjat känna av sammandragningar, är ju fullt medveten om att vi kan vara tvugna att vänta i 5 veckor ännu innan vi får träffa vår kille men jag hoppas att han kommer före det. Enligt veckoantalet är han färdig nu, så han får komma när som hellst egentligen. Vi är färdiga, så färdiga som man kan bli, bebben har det så trångt där inne i magen så för hans egna skull skulle han ju kuna komma ut snart. Vill inte bli för otrålig ännu, just för att det ännu kan ta så pass länge. Men just idag känns det som om vår lilla bebbe skulle kunna komma fast ikväll!