Hemma igen, sitter o äter smörgås. Allt gick bra, eller nästan allt iaf. Jag blev pickad och efter de mätte dom blodtrycket, SMART! jag blev ju stressad av picket vilket ledde till att ja hade högtblodtryck vilket ledde till att de fick mäte de pånytt. Fick lämna urinprov och där såg allt också bra ut ;) skönt! min blodgrupp var A- och om antons är + så måste jag gå på några extra blodprov bara. Det är inget farligt. Sen var det dags för det mindre trevliga, den gynekologiska undersökningen. Men de gick relativt snabbt så på de sätte va de positivt! Sen skulle vi försöka hitta hjärtljudena, men de hittades inte. De försökte tappert både läkaren och rådistanten men nej. Rådistanten skrattade och sade att vi har en liten emili i lönneberga som gömmer sig där inne, envis och hittar på hyss och gömmer sig ;) sen då rådistanten kände på min mage utbrast hon "oj hjälp har du sådär bakåtlutad livmoder" tadaa orsaken till att dom inte hittade. Men eftersom vi redan för 2 veckor sedan fick se o höra hjärtat så känns de helt ok. Direkt efter kändes de förjävligt! Då vi kom hem grät jag några krokodiltårar, anton åkte på jobb och jag lugnade ner mig. Ringde mamma (boven i dramat!!) o hon berättade då att jag tydligen ärvt hennes bakåtlutade livmoder, tack mamma ;) de hade vari samma för henne då hon väntade mig. Anton ringde o bokade ultraljud, så vi skall till medisonar i måndag kl 13.30 <3 längtar!