Då jag sitter ensam hemma i soffan börjar jag ofta att fundera på saker. Ibland viktiga saker och ibland mindre viktigare. Den senaste tiden har jag mest funderat på den närmaste framtiden, liksom inom ett år. Vi har så mycket som kommer att hända och ändra och de känns ibland lite skrämmande. Alltid ibland kan jag bli lite till mig då det slår mig att vi faktiskt kommer att då en bebbe, PÅ RIKTIGT! Voi söta öde. De e inte som att man inte blir lite stressad.

Anton har inte ens kommit hem ida ännu, han plogar snö. Och vi som skulle städa! antar att de blir mitt jobb imrn ist, sku int vila göra så mycket då de tar på ryggen direkt. Men får väl bara bita i det sura äpplet imrn ist. Ida tyckte jag att de va viktigare att hälsa på karin än att städa. Trevligare var det där iaf, här är inte speciellt mycke som ska städas heller, mest plocka undan och torka av ytorna. Men de städar inte sig själv.