1. Jag älskar då anton killar eller skrapar mig på ryggen då vi ska somna, fammo skrapa oss (mej o mina systrar och kusiner) alltid på ryggen då vi var mindre. Om man inte fick sömn fick man mera kill. De e väl en trygghets grej tror jag. Super skönt är de iaf :)

2. Hatar att vara ensam. Innan jag bodde ensam i jeppis några månader hade jag typ 1 eler 2 gånger sovit helt ensam i en lägenhet i hela mitt liv. Så länge jag bodde hemma med mamma hade ja ju oftast syster hemma om mamma var borta, annors ordnade jag så att någon kompis kom övernatten till mej. Sen då vi flyttade ihop jag och anton hade jag alltid syster hos oss och sova då anton var borta. Ännu också har jag svårt att somna om jag är ensam hemma, men de GÅR iaf :)

3. Funderar mycket på vad andra människor tänker och tycker. Har svårt att sätta mej själv först, gör ofta saker för andras skull och inte för min egna. Inte kanske ett problem för min omgivning men ibland är det tungt att försöka vara alla till lags och märka att folk bara tänker på sig själva.

4. Är otroligt långsint. Om någon sårar mej tar det LÄNGE innan jag kan gå vidre, ofta fastnar jag i att älta och vänta händelsen 1000 gånger. Som tur är anton inte alls långsint så han lär mig hur man ska gå vidare utan att fundera så mycket ;)

5. Vill alltid ha en orsak till varför människor gör på ett visst sätt eller varför saker och ting händer. Är lite av en kökspsykolog (heter de så?) analyserar människor i min närhet. Har alltid varit intresserad av psykologi. Dock kan de vara lite irriterande för min omgivning att jag ALLTID ska ha en orsak till varför människor beter sig som de gör. Letar efter en djupare mening än att någon bara hade en dålig dag.

6. Ville bli mamma ung. Hade tankar på barn och bebisar redan innan jag träffade anton ( var då 16 år ) sen lugnade de ner sig och gick lite i vågor. Så denna graviditet var inte planerad, men inte heller oväntad. Dock kom det som en schock den dagen som jag fick ett +. Det blev så verkligt och skrämmande att de nu händer påriktigt.

7. Familjen är alltid nr.1 för mej! Jag ha en hel hög med super fina kompisar, och dom är också viktiga för mig. Dock har alltid familjen varit det viktigaste i mitt liv. Mamma har alltid varit den som jag ringer då jag behöver hjälp eller måste få prata med nån. Jag är glad över att jag har en så fina relation med många i min familj. Syster är också min bästa vän, vi kan skrika och bråka och vara jätte irriterade på varandra. Men vi vet att vi alltid finns där för varandra. En vänskap som inte kan jämföras med någon annan! Nuförtiden räknas också anton till min familj, han är ju pappan till mitt barn och vi har börjat skapa vår egna familj. Men de är alltså nu sen jag blev gravid som han påriktigt ÄR en del av min familj.